Så lärde Loa Falkman Måns Zelmerlöw att jaga

Så lärde Loa Falkman Måns Zelmerlöw att jaga

En artikel om jakt & fiske i samarbete med  Jaktmarker & Fiskevatten.

Berätta, vad gjorde dig till jägare?

– Det var helt enkelt så att jag höll på att spela in Kerstin Ekmans bok Dödsklockan som handlade om ett jaktlag i Uppsala-trakten. Till inspelningen kom en jaktkonsult som skulle visa oss skådespelare hur man går, står och inte har pipan i munnen. Då kom konsulenten fram till mig och sa att ”du ska börja jaga”.

Och du tog honom på orden?

– Absolut. Han såg någonting som jag hade och sedan jag tog jägarexamen så – peppar, peppar, ta i trä – har jag alltid djur vid mitt pass. Uppenbarligen sitter jag tyst, tro det eller ej.

Vad betyder jakten för dig nu?

– Mycket. Hela jakten sätter i gång gener som man inte visste fanns. När man sitter där ute känns det helt naturligt att nedlägga ett djur och dra hem det till sin svältande fru och barn. Någonstans finns det en jaktgen hos alla människor.

Hur brukar dina jakter se ut?

– Jag är en mycket privilegierad man som är med i två permanenta jaktlag med så kallade bonnjakter som jag tycker mycket om. Jag har också glädjen att bli bjuden på större jakter med mycket hundar och stora drev. Det är också mycket roligt, men all sorts jakt har sin charm.

Har något speciellt jaktminne etsat sig fast?

– Första rådjuret är speciellt, det måste jag säga. Man vet inte hur man ska reagera när det kommer ett djur, men det gick fruktansvärt fort. Djuret sprang nära och snubblade nästan på mig, jag sköt på ren reflex och det föll på en gång. En lyckad start, får man säga.

Hur ser det ut med jägare i familjen och har ni någon hund?

– Min hustru Rosy jagar, precis som min yngste son Jacob. Vi hade en flatcoated retriever tidigare som var med vid några tillfällen. Vi jagade aldrig fågel med den, men den skrämde upp alla djur som fanns och inte fanns i skogen. Nu väntar vi på en liten jakt-cocker spaniel. Det ska bli jättespännande.

Jag har förstått att du blivit lite av en jaktmentor för Måns Zelmerlöw – hur gick det till?

– Ja, det kan man säga. Vi jobbade ihop med musikalen Romeo och Julia och då kom jag vid något tillfälle just från en jakt. Jag var lite upprymd av detta och berättade för Måns som sa ”det låter fantastiskt, det borde man göra”. Men då jag inte har ordet ”borde” i min vokabulär – antingen gör man eller inte – ringde jag till en vän och sa att det snart kommer en man och tar jägarexamen. Och nu är han en väldigt hängiven jägare med egen mark. Men min ödmjukhet förbjuder mig att berätta vem som skjutit mest.

Finns det något skott du ångrar?

– Jag har varit förskonad från katastrofskott. Men att ångra sig är inte min affärsidé. Jag menar, tänker man tillbaka går det att säga om något var bra eller mindre bra. Då lär man sig av det, men man kan inte ångra det. För jag vågar påstå, och det tycker jag är så fantastiskt med jakten, att jag ta mig fan lär mig något varenda gång jag är ute. Jag får alltid med mig något nytt. Det är en outtömlig källa, vilket jag tycker är oerhört inspirerande och roligt.

Om du skulle få staka ut framtiden för svensk jakt – vad skulle du göra då?

– Jag kan bara sätta fingret på problemen, men jag har inte kunskap om hur man ska lösa dem. Om jag tittar egoistiskt har vi problem med lo på våra marker i Uppsala och jag kan bara konstatera att det går åt så förskräckligt mycket djur i onödan. För att inte tala om vargproblemet som det verkar ha gått prestige i. Jag är inte kunnig i de frågorna men det känns lite konstigt med manschettgänget som sitter och tycker till. Jag tycker att Jägareförbundet måste informera allmänheten mer om varför vi jagar och vad som skulle hända om vi inte gjorde det.

Sista frågan: Händer det att du som sångare sjunger i skogen?

– Aldrig, det har älgarna inte råd med.

Jaktmarker och Fiskevatten

Följ Jaktmarker&Fiskevatten på Instagram:

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *