Fixa foder åt hjortviltet

Foto: Istock
I det moderna skogsbruket tenderar många av viltets foderväxter att minska. Men med frön eller plantor kan den enskilda jägaren göra stor skillnad.

 

Merparten av växterna i naturen förökar sig genom att blommor, som blir befruktade, sätter frön. Viltets betesväxter utgör inget undantag och under försommaren dyker de nya plantorna upp från frön som spreds föregående höst.

I skogar som sköts enligt moderna skogsbruksmetoder tenderar många av viltets begärliga foderväxter dessvärre att minska. Satsningen på gran i föryngringarna talar sitt tydliga språk. I en sluten granskog prioriteras inte rönn, sälg och asp. Tall planteras snart inte längre vilket kommer att missgynna arter som älg och tjäder vilka är storkonsumenter av tallris. Viltet betar selektivt och väljer i första hand växter med hög smaklighet, smältbarhet och näringsinnehåll.

Med markägares tillstånd kan jaktlag och enskilda jägare göra en insats för att bibehålla viltets meny av begärliga växter. Frön som samlas in under höst och vinter och som sås i barmarksfläckar har stora möjligheter att gro. Frön samlas in från avmognade frukter, bär eller torra fröställningar. De kan sås direkt men också torkas för att sås under våren då risken att de ska hamna i mössens magar minskar. Växterna kan givetvis också sättas ut som plantor som kan köpas på större odlingsplantskolor.

 

Några favoriter

Rönn, älgens favorit, etableras med frön som gror först andra året efter sådd. Rönnbär skördas på senhösten, får torka och smulas sönder. Varje bär innehåller tre frön som sås i barfläckar under våren.

Sälg är den enda växt i salixfamiljen som inte förökas genom sticklingar. Då fröet dessutom är nästan mikroskopiskt är plantor bästa alternativet.

Vide är samlingsnamnet för 40-talet vilda växter i salixfamiljen. Samtliga, utom sälgen, förökas lättast med hjälp av sticklingar. Stambitar av 30–40 centimeters längd sätts under våren. Enklast att etablera är betesbegärliga namnsorter av energiplantor. ”Gudrun” är en sort som passar i fuktig skogsmark.

Asp förökas genom frö men säkrast med rotsticklingar. 20–30 centimeter långa bitar av rötter gror snabbt efter plantering på våren. Rotsystemen efter större aspar som avverkas svarar omedelbart med att sätta hundratals rotskott våren efter avverkning.

Ek förökas genom plantering eller sådd av ekollon. Köttiga fröer som ollon mår bäst av att sås direkt efter mognaden. Mylla ollonen några centimeter och så så många som möjligt då gnagarna letar rätt på de flesta.

Björk är lättförökad med frön eller plantor. Fröet skördas från sensommar till vinter. Björken sätter rikligt med stubbskott vid avverkning.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail