Större älgtroféer i Norrbotten

Större älgtroféer i Norrbotten
Norrbotten stärker sin ställning i älgtroféernas topplista. Jaktvårdskonsulent Björn Sundgren förklarar varför.

Vad som direkt är slående är att Norrbotten stärkt sin ställning de senaste åren. Länet håller inte bara första-platsen sedan länge – två nya horn har också gått in på tio-i-topp-listan. Dessa tjurar är skjutna 2010 respektive 2007.

Björn Sundgren är jaktvårdskonsulent i Norrbotten:

– Det finns nog olika förklaringar till att vi börjat se fler stora tjurar hos oss, säger han. En är att delar av länet i flera år haft en växande älgstam. När en älgstam växer får man fler tjurar som lever längre och därmed kan utveckla större horn.

– En annan orsak är att intresset för troféer bland de norrbottniska jägarna verkar öka, särskilt bland de yngre. Traditionellt har jägarna här uppe inte varit så imponerade av troféer. Ofta har de bara gjort i ordning hornet och sedan hängt upp det på någon ladugårdsdörr. Utan att låta Jägareförbundet mäta in det.

Björn Sundgren pekar även på den typ av avskjutning som är vanlig i Norrbottens fjälltrakter. Här skjuts mestadels yngre älgtjurar medan kor och kalvar i stor utsträckning sparas. När korna får bli äldre anses de föda en större andel tjurkalvar. Andelen handjur bland fjällälgarna blir därmed hög.

Dessutom överlever alltid några riktigt stora tjurar; individer som lärt sig hur man håller sig undan i stora och väglösa områden.

Länge var ett stråk från Jämtland och österut ned mot kusten helt dominerande när det gäller stora älghorn i Sverige. När vi kollade Jägareförbundets trofémätningsprotokoll för ungefär tio år sedan var sju av landets tio största älgtjurar fällda i detta område. Begreppet ”guldbältet” hade verkligen sitt berättigande.

Men de senaste åren har något hänt. Göte Grubb är sedan många år jaktvårdskonsulent i mellersta Norrland. Han säger:

– När vi hade som mest älg i början av 1980-talet här i Västernorrland och Jämtland så höll 1 av 20 inmätta älghorn medaljklass. I dag är motsvarande siffra bara 1 av 80.

– Felet ligger hos oss som håller i bössan. Skogsskadorna har lett till ökad avskjutning och minskad stam. Samtidigt skjuter vi för få kalvar i förhållande till vuxna djur. Och för många tjurar i förhållande till kor. Resultatet kan alla jägare se: ytterst få tjurar i våra län blir numera äldre än 3,5 år.

Går vi längre söderut i landet avslöjar protokollen mer glädjande nyheter. Äntligen tycks vi vara på väg att få tillbaka stora tjurar även i län som Blekinge, Skåne, Halland, Kronoberg och Kalmar! Hornen når förstås sällan eller aldrig de storlekar som norrländska jägare är vana vid. Men medaljhorn mäts numera in regelbundet.

På Öland har den omskrivna höga kalvdödligheten lett till att jägarna blivit mycket försiktiga med avskjutningen. Med följd att fler älgtjurar får leva till högre ålder.

Ett exempel: I Mörbylånga kommun på södra Öland sköt man aldrig medaljtjurar före 2007. Därefter har 5–10 medaljhorn mätts in. Snygga horn av både cervin- och palmattyp.

– Jag tror att där det dyker upp fler stora älgtjurar så har vi också fått en annan och bättre förvaltning av stammen, säger Henrik Falk, centralt ansvarig för troféregistret på Jägareförbundet.

– Men det räcker inte bara med att låta tjurarna bli äldre. De måste dessutom ha tillgång till foder av bra kvalitet. Funkar bara de två sakerna så kan nog de flesta län i landet producera medaljhorn.

Avslutningsvis vill vi understryka att det finns en betydande osäkerhet i sådana här listor. Inte minst för det ljumma intresse för troféer som länge varit förhärskande i Norrland. Detta kan innebära att det ligger eller hänger en hel del storhorn ute i byarna; troféer som aldrig blivit inmätta och därmed inte finns med i de centrala registren.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer