Skidhjältar med jaktintresse

Efter en händelserik jakt i Skåne sitter jag åter hemma i soffan. Vinterstudion med längdskidåkning börjar på TV. Det får mig att tänka på att det är något speciellt med längdskidåkare och jakt. Skidhjältarna Thomas Wassberg, Jan Ottosson och Marcus Hellner är alla ivriga jägare.

För Thomas Wassberg och Marcus Hellner är det jakt med stående fågelhund som gäller. Jan Ottosson har ofta synts i gammelskogen när han jobbat som jaktguide med sin trädskällare.

På omslaget till JoF nummer 1 ser ni skidkungen Björn Dählie med siktet inställt mot toppen. I samma nummer kan läsa om när JoFs reporter Christer Lindgren på skidor försöker hänga med den norske skidhjälten på toppjakt i Härjedalen.

Emil Jönsson har också börjat jaga och även Charlotte Kalla har tagit jägarexamen. Inom skidskyttet finns förstås också intresset för jakt. Björn Ferry jagar och nyligen kunde vi se Fredrik Lindström på trädskällarjakt på TV.
Magdalena Forsberg är förstås en av de mest kända skidskyttarna i jaktsammanhang.

Den allra största jägaren bland alla skidskyttar och längdskidåkare är dock utan tvekan den gamla skidskytten Klas Lestander. Redan när han tog OS-guld i Sqauw Valley 1960 var han en legendarisk storviltjägare i Arjeplogsfjällen. På den tiden var det tillåtet att jaga varg, lodjur och järv.

Klas gav sig av på skidor när det var dags för rovdjursjakt. Om han inte hann i kapp rovdjuret första dagen, sov han över ute i vildmarken och fortsatte nästa dag. Det kunde bli flera dagars jakt innan han kom till skott.

En gång gick ett lodjur till motattack när Klas var på väg i kapp det på snabba skidor. Det slutade med att lodjuret föll i en närstrid. Jag har själv sett bitmärkena på skidorna som finns kvar hemma hos Klas i Arjeplog.

När det nu återigen blir tillåtet att jaga varg tror jag inte att vi får se några jägare av samma sort som Klas Lestander. De flesta av dagens jägare är nog lite bekvämare och
ställer sig hellre på pass. Om de ska lyckas skjuta en varg så gäller det att stå still i vinterkylan och då krävs det varma stövlar på fötterna.

Jag använder själv ett par filtstövlar när det blir vinter. Stövlarna köpte jag i slutet av 1980-talet. Nu drygt 25 år senare håller filtfodret på att nötas bort. Däremot är det inga fel på själva gummistöveln vilket imponerar. Frånsett ett lagat litet stickhål på ena stöveln så är de hela trots åtskilliga mils skidåkning och vandring. Jag tvivlar på att de tillverkar lika hållbara stövlar i dag, men vem vet? Jag ska i alla fall studera guiden i JoF nummer 1 noggrant innan jag köper mig ett nytt par.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail