LEDARE: Termiska kikare och munkorgar

Vad är jakt? Det är en fråga jag ställer mig emellanåt.

Är det jakt när jag genom köksfönstret ser flocken med dovhjortar stå och beta på vallen, går till vapenskåpet och tar ut bössan, smyger ut mellan buskarna i trädgården, rundar garaget och fäller en kalv?

Är det jakt när jag möter upp på samlingen, blir anvisad till en bil som transporterar mig till ett torn och får instruktioner om hur jag ska agera, lämnar tornet efter avblåst jakt utan att vidröra viltet jag fällt?

Är det jakt när jag sitter i den uppvärmda kojan och och med elektroniskt ljusförstärkande sikte övervakar matplatsen framför mig och trots den mörka timmen ser exakt vad djuren gör och kan skjuta vildsvinet som står där och äter?

Är det jakt när jag släpper min stövare och placerar mig på ryggsäcken i vägkanten och inväntar upptaget? När det väl kommer, tänder jag brasan och sitter där tills det är dags att vända hem framåt eftermiddagen. Då har jag dessutom fått besök av haren några gånger. Bössan osäkrades aldrig.

Är det jakt när jag köpt fåglar och placerat ut dem på ett fält för att därefter gå hem och hämta fågelhunden och låta denne finna dem och när hunden reser dem skjuter jag med startpistolen för orsaka en störning, som påminner lite om en hagelsmäll?

Individuella svar

Att definiera vad jakt är, är inte bara svårt, det är också något högst individuellt. När man dessutom ska försöka sig på att beskriva vad som utgör bra jakt blir det ännu svårare. För många i dag ligger en sorts kvantifierbar effektivitet nära till hands att ta till. Om det på två likartade jakter fälls olika antal vilt, är den där det högre antalet fälls en bättre jakt?

Under den senaste månaden har jag i mediebruset stött på både uppmaningar att använda termiska kikare dagtid för att effektivisera jakten och att använda munkorgar på snabbsprungna och högställda hundar för att de ska kunna användas på klövviltsjakterna trots tveksamt beteende. Båda dessa exempel resulterar sannolikt i det som rent kvantitativt kan räknas till bra jakt, alltså att användningen av de exemplifierade ”hjälpmedlen” resulterar i fler vilt fällda.

Lördagsgodis varje dag

Är det bara jag som tycker karamellen är lite väl sur? Bakåtsträvare, säger någon. Inkonsekvent, säger någon annan, som upptäcker att jag jagar med både pejl och jaktradio. Gränsdragningen är inte helt lätt.

Jag går lite på magkänsla nu, men när viltets enda innebörd är att skapa kortvarig glädje för en skytt, eller när det på grund av tekniska hjälpmedel mer eller mindre handlar om avlivning eller populationsbegränsning, så hänger just jaktbegreppet lite löst. Framför allt när jägarna i nästa andetag säger sig värna om ett arv.

I min värld är jakt roligt och ett sätt att ta till vara på resurser samt möjliggöra detta även framgent. Men det är också på ett privat filosofiskt plan konsten att bemästra något som kräver tålamod, tillkortakommanden och besvikelser på vägen mot belöningen. Prova att höj insatsen, till sist tröttnar man på All you can eat buffet.

Per Jonson

Chefredaktör Jaktmarker och Fiskevatten