Magisk kamp i mörkret

Eva Franzéns bilder på skogshararnas kamp om maten är både suggestiva och majestätiska. Tagna på natten i ett gömsle med minsta möjliga marginal när det gäller kamerainställningar. Resultatet är fantastiskt och Eva kammade med bilderna hem både silver- och guldmedalj i SM för naturfotografer, kategori däggdjur.

Ursprungligen publicerat i JoF nr 1-23

Klart det skulle vara harar på motivet, stövarjägare som hon är. Eva Franzén, Lönsahult har dokumenterat jakten med de egna stövarna och småländska jössar i många år. Fotointresset har med tiden också ökat och tillsammans med en väninna har Eva även rest utomlands på fotoäventyr.

– Vi har betat av björnar i gränstrakterna mot Ryssland i Finland. För ett par år sedan åkte vi också till Skottland och fotograferade mountain hare – en kusin till våra skogsharar här i Sverige.

Hytte i Røros

Covid satte ett par år käppar i hjulen för nya fotoresor men när restriktionerna släppte for Eva och väninnan till Norge.

– Jag läser norsk fotopress och hade där sett en fotograf som tog häftiga harbilder. Han hade också börjat hyra ut platser för att andra skulle kunna fota harar nära.

I våras bar det så i väg till Røros. I ett hyttefält inte långt från Svenska gränsen bänkade sig Eva, utrustad med 300 millimeter objektiv i den lilla stugan.

– Vi hade en klar idé om vad för typ av bilder det skulle kunna bli redan innan. Den norska fotografen hade hela vintern matat lokala skogsharar helt i närheten av stugan och placerat ut ett par byggstrålkastare på baksidan kullen där maten fanns. Detta skapade ett häftigt motljus.

I två nätter fotades det harar som kivades om maten, men marginalerna var små. Det gällde att ha inställningarna klara för de små utfallen mot varandra var över på ett ögonblick.

– Jag fotade med största bländaröppningen och ganska korta tider så jag fick vrida upp isotalet rejält.

”Vad har jag att förlora?”

Månaderna gick och Eva postade en av harbilderna i en facebookgrupp hon är med i tillsammans med andra fotografer. En av dem uppmanade henne att anmäla till SM för naturfotografering.

– Jante satt ju på min axel så jag hade ingen tanke på att tävla med mina bilder. Men det kostade bara 299 kronor i anmälningsavgift så jag tänkte; vad har jag att förlora!

I höstas när Eva och henne sambo var i Lappland och jagade hare fick hon så ett sms. En kompis grattade henne till finalplatsen i SM.

– Jag blev lite chockad. Det hade jag inte räknat med. Jag hade missat att de annoserat vilka som gick till final.

I oktober var det final och evenemanget streamades online.

– Jag och min sambo satt och följde sändningen. De tio finalisterna ropades upp en efter en. Plötsligt var det bara prispallen kvar och jag sa att jag kommer nog få medalj. När de ropade upp mig som silvermedaljör skrek jag rätt ut och märkte då inte att jag också ropades upp som guldmedaljör. Det var helt overkligt.

Slå ett slag för haren

Vinsten är så klart ett kvitto på Evas talang som fotograf, men det roligaste är inte att vinna tävlingar, det är ju att fotografera, och framför allt kanske hare.

– Jag gillar verkligen harar. Skogsharen är ett ganska förbisett djur i vår natur. Jag ser det som min uppgift att visa upp dem och skapa intresse för arten. Jag vill verkligen slå ett slag för skogs- och mohararna. De blir allt färre av dem här i södra Sverige.

Var nästa fotoresa går vet inte Eva än. Det ska tydligen finnas ett häftigt ställe i Ungern där fotografer kommer väldigt nära fåglar och kan ta spännande bilder.

– Det stället lockar men det är lite dyrt att åka dit. Jag får försöka sälja lite harbilder, säger hon och skrattar.