Märklig inställning av Jägarförbundet
Nyligen lanserade Svenska jägareförbundet på sin webbplats ”Vildsvinsbarometern” som varje månad framöver ska ge en aktuell lägesbeskrivning över hur vildsvinsstammarna utvecklas och påverkar respektive län.
På en karta beskrivs vildsvinsstammen i termer som hård belastning, ökad belastning och under kontroll. I så gott som hela södra Sverige bedömer Jägareförbundet att vildsvinen för närvarande innebär en ”ökad belastning”. Enbart i Södermanlands, Stockholms, Uppsala och Västmanlands län anses vildsvinsstammen vara under kontroll.
Men hur väl stämmer egentligen uppgifterna i Vildsvinsbarometern med verkligheten? I stora delar av framför allt sydöstra Sverige talas det allmänt om vildsvinens tillbakagång under de två senaste åren. Sansade och rutinerade vildsvinsjägare gör bedömningen att stammen minskat med minst 30 procent – i vissa områden ännu mer – jämfört med rekordåret 2012. Nedgången i antalet viltolyckor med vildsvin inblandade styrker också den här uppfattningen.
Därför upplever många Vildsvinsbarometern mer som en skrivbordsprodukt än som en verklighetsskildring från de sydsvenska vildsvinsmarkerna. Även om vildsvinen tål ett hårt jakttryck känns det onekligen också olustigt när jägarnas egen organisation talar om vildsvinen som en ”belastning”. Vildsvinet är ett högvilt och inte något skadedjur som till varje pris ska bekämpas.
Samtidigt som vi påstår att Jägareförbundet skjuter klart över målet när vildsvinsläget i flera sydsvenska län beskrivs i termer som ”ökad belastning” är ambitionen att hålla bättre koll på vårt nya högvilt likväl värt några berömmande ord. Vi får inte upprepa misstagen som gjordes under älgexplosionens dagar på 1980-talet. Då vaknade myndigheterna alldeles för sent. När jägarna ville öka avskjutningen för att balansera den snabbt växande älgstammen snålades det på licenstilldelningarna. När länsstyrelserna sedan väl insåg varthän det barkade gick det inflation i tilldelningarna och älgstammen sköts sönder och samman.
Även om det går betydligt fortare att reparera en sönderskjuten vildsvinsstam än en älgstam är det viktigt att vi bromsar och gasar i rätt tid. Men vi jägare måste kunna nicka igenkännande åt den lägesbeskrivning som redovisas på förbundets webbplats. Vildsvinsbarometern gör förvisso inte anspråk på att vara vetenskap utan bygger framför allt på rapporter från Jägareförbundets jaktvårdskonsulenter, antalet viltolyckor och på skadesituationen i lantbruket. Likväl måste den kännas aktuell och saklig. I annat fall fyller barometern knappast någon funktion
