Skarven – en glupsk opportunist i skärgården

Skarven – en glupsk opportunist i skärgården

Den kommer lågt. Knappt synlig bara någon meter över ytan. Siktet inställt på bulvanbilden av svarta fågelsiluetter. När den närmar sig holmen tar den höjd. Skottet ekar och den svarta fågeln faller och blir liggandes i vattenbrynet. Det handlar om skyddsjakt. Än så länge enda sättet att beskatta det svenska skarvbeståndet lokalt.

Jag minns somrarna i Bohuslän som ung. Vi badade från rosa granitklippor runt Smögen, Lysekil och Fiskebäckskil. Tärnor, fiskmåsar och trutar skränade i luften och i vattnet låg ejdrar, sillgrisslor och andra kustfåglar och guppade.
Hur mycket jag än anstränger mig kan jag inte frammana någon minnesbild av skarvar under barndomens 1980-tal. Första tydliga minnet är från mitten av 1990-talet men därefter gick det fort och i dag är skarven, men för den delen även gäss, en vanligare syn än ejdrar och strandskator när jag besöker samma granitklippor.
Hur kunde det bli så här?

Carbo och sinensis

Skarvar tillhör pelikansläktet och det finns i princip skarv över hela jordklotet bortsett från Sydamerika och Antarktis. Här i Sverige finns det storskarv och toppskarv. Toppskarvspopulationen är mycket begränsad längs västkusten. Storskarv (Phalacrocorax carbo) utgörs av underarterna atlanthäckande storskarv (Phalacrocorax carbo carbo) och mellanskarv (Phalacrocorax carbo sinensis). Mellanskarven har vuxit kraftigt i antal de senaste 30 åren. Från 1990-talet och framåt har antalet häckande mellanskarvar i landet ökat exponentiellt från låga nivåer upp till omkring 40 000 par 2012 (data från Sverige Ornitologiska Förening).
I arkeologiska utgrävningar har forskare funnit benrester från skarv. Dessa vittnar om att skarvar funnits i Skandinavien åtminstone sedan den senaste istiden. Över tid har beståndet fluktuerat. Underarten mellanskarv har dock inte påvisats i Sverige tidigare än 1800-talet. Detta har också föranlett en diskussion om arten ska anses vara invasiv och därmed inte omfattas av EU fågeldirektiv.
Forskare och myndighetspersonal ser däremot inte arten som invasiv. Europa och Sverige är en del av mellanskarvens naturliga utbredningsområde.
Under 1800-talet jagades mellanskarv kraftigt och häckningsplatser förstördes. Det skulle dröja fram till 1948 innan häckning konstaterades igen. Denna gång i Kalmarsund. Under andra hälften av 1900-talet var populationen liten (endast 750 par 1980) men i slutet av 1980-talet och framåt rusade beståndet iväg storleksmässigt (12 000 par 1993). Detta sammanföll med att mellanskarvbeståndet växte kraftigt och spred sig på flera håll i Europa.
P. carbo carbo som främst häckar längs med atlantkusten i Norge och övervintrar i våra vatten har populationsmässigt hållit sig stabil. Men eftersom storskarven och mellanskarven är mycket svåra att särskilja görs i Sverige inga större ansträngningar att dela upp bestånden förvaltningsmässigt.

De svarta siluetterna är nu för tiden ett betydligt mer vanligt inslag i skärgården än många av de andra klassiska sjöfåglarna.

Bulvanbild och ammoniakångor

Vi sitter hopkurade i skrevor på en holme som ligger i en fjordmynning på västkusten. Klipporna är vita av skarvspillning och det luktar periodvis fränt när vinden spaknar och inte blåser bort ångorna.
Här stannar skarvar till på väg in och ut mellan nattplats och matplats. Med en förhållandevis enkel bulvanbild som kan ses från alla väderstreck lockas skarvarna in på skjutbart håll.
Jakten är relativt odramatisk. Vi jagar med hagelvapen och lämplig ammunition i storleksklass US3 och US4 (32-36 gr stål). Fällda skarvar som landat på holmen bärgas av en apportör. De som fallit i vattnet plockas upp med båt när jakten bryts.
Vi har under åren experimenterat med olika typer av bulvaner och det mesta funkar, även mycket enkla svartmålade plywoodsiluetter. Vi har till och med testat svarta strutformade hattar vi köpt i maskeradbutiken.
Problemet med skarvförvaltningen i dag är inte att jakten är svår, problemet är att skyddsjägare har krångliga regler att följa vilket gör logistiken kring jakten och tillgängligheten mer utmanande. (Det måste exempelvis finnas fiskeredskap inom 300 meter från jaktområdet.) Man skulle kunna argumentera att fisk som inte sitter fast i bruk också är skyddsvärd och då hade denna regeln inte behövts.
I Naturvårdsverkets förvaltningsplan från 2014 konstaterar myndigheten att det nödvändigtvis inte är motiverat att utöka skyddsjakt som förvaltningsåtgärd eftersom jägare ändå inte skjuter det antal skarvar som tilldelats. I ljuset av detta resonemang är det på sin plats att även ta upp licensjakten på gråsäl.
Här förs ett liknande resonemang eftersom inte tilldelade gråsälar fälls. Ett överhängande problem längs med Östersjökusten för säljägare är att de få lokaler där de skulle kunna fälla säl som ligger på land, är fredade områden (exempelvis Natura 2000-områden och nationalparker) och därmed undantagna jakt.
Statistik från Naturvårdsverket som berör skyddsjaktbeslut visar att det mellan 2008 och 2015 beviljades skyddsjakt på totalt 11 480 skarvar. Av dessa fälldes 7 941. 2009 och 2010 nådde skyddsjägarna endast upp till drygt 25 procent av tilldelningen men de övriga åren har avskjutningen utgjort mellan 47 och 79 procent.

I dag får vi bara skyddsjaga storskarv eftersom arten skyddas av fågeldirektivet.

Predation och framtiden

När jakttiderna häromåret reviderades utökades möjligheterna till skyddsjakt på skarv. Numera kan man skyddsjaga skarv i anslutning till fiskeredskap på eget initiativ mellan 1 augusti och sista februari. Något som tidigare inte var tillåtet. Att det ska bli tal om regelrätt licensjakt eller till och med allmän jakt på storskarv är däremot inte aktuellt i nuläget.
Christine Aminoff är vilthandläggare på Naturvårdsverket och hon menar att det var myndighetens förslag att utöka möjligheterna till att skyddsjaga på enskilt initiativ. Någon ytterligare plan i nuläget att förenkla och effektivisera skarvförvaltningen för att bättre kunna nå skyddsjaktkvoter har inte Naturvårdsverket utan myndigheten hänvisar till länsstyrelsen.
– Tiden för skyddsjakt säkerställer att enskild kan förebygga vissa skador på eget initiativ under en del av året när skada kan uppstå men under villkor som gör att störningen på fåglarna begränsas. Sammantaget har regeringen förra året beslutat om att förenkla förvaltningen och hantera den problematik som finns. Exempelvis har Länsstyrelsen i Stockholms län tidigare fattat ett omfattande skyddsjaktbeslut gällande storskarv för att bland annat skydda ål och abborre, säger hon.
Andra länsstyrelser som exempelvis Västra Götalands län har delvis hårdare jaktregler än Jaktförordningen. I deras beslut om skyddsjakt i länet är kravet att man inte jagar närmare än 500 meter ifrån en koloni, medan jaktförordningen förordar 300 meter som gräns till boplats.
Just begreppet koloni är också en källa till huvudbry. Enligt Naturvårdsverkets definition är det en plats dit fåglar återvänder år efter år och återanvänder sina bon. Att jaga i koloni utanför häckningssäsongen är generellt sett inte tillåtet. Varför kan man fråga sig, eftersom det sannolikt skulle vara ett bra sätt att beskatta ett lokalt bestånd.
– Generella beslut för skyddsjakt vid kolonier riskerar att skrämma skarvarna, som flyttar sig till andra kolonier eller bildar nya. Detta innebär att problematiken flyttas på ett oförutsägbart sätt till andra områden, säger Christine Aminoff.

EU bakbinder förvaltningen

Eftersom Sverige är medlem i EU är förvaltningen bakbunden av de åtaganden vi förbundit oss att följa. Det gäller EUs fågeldirektiv som skyddar alla naturligt förekommande fågelarter i Europa. Här återfinns skarv endast i bilaga 1 som handlar om upprätta särskilda skyddsområden för arten. För att licens- eller allmän jakt ska bli möjlig krävs att skarven också listas i bilaga 2. Än så länge finns bara undantag för skyddsjakt för att förhindra allvarlig skada. Dessa insatser får emellertid inte minska totalpopulationen.
Svenska politiker verkar dock vaknat. De flesta partier anser att vi har för mycket skarv och att arten påverkar både fiskenäringen och fiskebestånd negativt. En skarv äter i genomsnitt ett halvkilo fisk per dag. Vad säger forskningen om påverkan?
Maria Ovegård forskar på skarv på Sveriges Lantbruksuniversitet. Hon menar att det är svårt att vetenskapligt påvisa skarvens långsiktiga effekter på fiskpopulationer. Men att skarven påverkar ekosystem är hon dock övertygad om.
– Mellanskarvarna häckar företrädelsevis i träd men deras spillning som består av ammoniak orsakar förändringar i växtsamhället. Initialt kan arter som tål denna miljö frodas, till exempel hallon, men efter några års häckande dör det mesta, till och med träden de häckar i. Om skarvarna lämnar häckningsplatsen blir det återigen frodigt då ammoniak omvandlas till nitrat.
Enligt Maria trivs också andra sjöfåglar i anslutning till skarvkolonier, så som ejdrar sillgrisslor och måsfågel. När det kommer till skarvens predation beskriver Maria skarven som en opportunist som väljer den föda som är enklast att hitta.
– Risker för predation finns hos fiskar som ansamlas till exempel arter så som lax och öringsmolt vid utvandring eller stimfiskar så som benlöja, som nästan försvann i sjön Roxen efter att skarven började häcka där. Eftersom de är opportunister tenderar de att inte predera ner en art helt och hållet utan går på nästa när fiskpopulationen blir liten. Alltså, går över till det som är vanligare.

En vuxen skarv kan vid närmare beskådning uppvisa färgprakt.

Krävs starkare bevis

För Maria och hennes kollegor som studerar skarven är en av utmaningarna i dag att det krävs starkare bevis på att skarven påverkan än vad de klarar av att leverera.
– Olika länsstyrelser tolkar fågeldirektivet olika och om man kräver lokala bevis kommer skadan redan vara skedd innan skyddsjakt kan implementeras. Nu ser det inte ut som att skarvantalet ökar mycket mera och man säger att matbrist är den främsta orsaken. Däremot sker förflyttningar av skarvar och kolonier. I Stockholms skärgård har man till exempel observerat en flyttning från ytterskärgården in mot innerskärgården och sjöar. Skarvarna blir då ett problem i viktiga uppväxtområden för fisk, säger hon.
Åter till politikerna. Socialdemokraterna beslutade på sin partikongress hösten 2021 att förespråka en kraftig decimering av beståndet för att minska skadorna på fiskerinäringen. Centerpartiet gick inför valet 2022 så långt att de krävde allmän jakt på skarv och Sverigedemokraterna ville införa skottpengar.
De partier som inte vill begränsa skarvstammen är som förväntat Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Miljöpartiet menar att det finns kunskapsluckor om skarvens roll i ekosystemet och vill invänta mer forskning.

Hemfärd

På skarvholmen verkar den mest intensiva sträckperioden vara över och ett trettiotal skarvar är fällda. Vi samlar ihop fåglarna på land och plockar ihop bulvanerna. De fåglar som ligger i vattenbrynet kan vi plocka upp från land medan de övriga hämtas från båten.
För egen del har det inte varit aktuellt att ta hand om fåglarna som mat. I stället hamnar de hos forskare som analyserar maginnehåll. En del skarvjägare talar sig dock varma för rökt skarvbröst. Jag får nog göra ett försök med röken vad det lider.
De allra flesta som berörs av skarvar i dag ser dem inte som en resurs utan snarare som en art som påverkar det lokala djur- och växtlivet negativt. I slutet av sommaren 2022 beslutade Sveriges organiserade fiskeguider att betala ut skottpengar för varje fälld skarv i Stockholms län. Måttet var rågat.
Om liknande initiativ införs på andra håll i Sverige återstår att se. Oavsett påverkar skarvarna fiskebestånd lokalt. Ett gäng skarvar i åmynningar där lax- och öringsmolt ska ta sig ut i havet kan få stora negativa konsekvenser för de fiskbestånden. Skarv är en av viktigaste dödsorsakerna för den hotade ålen.

Dold bland klipporna inväntas rätt läge innan skottet tas.

Torsk och skarv

När jag tar upp frågan om torsk kontra skarv och pekar på att skyddsjakt kan ses som en miljöåtgärd, förklarar Christine Aminoff att skarvproblematiken ser olika ut i olika delar av landet. Något myndigheten också poängterade när skarven kom på tapeten i jakttidsrevideringen häromåret.
– Naturvårdsverket valde i sitt förslag till regeringen att fokusera på problem som är övergripande för riket. Länsstyrelserna har fått ansvaret för den regionala förvaltningen av både skarv och fiskbestånd och kan med stöd av jaktförordningen besluta om skyddsjakt om det bedöms nödvändigt för att skydda bestånd. Något som Länsstyrelsen i Stockholms län gjort.
En annan skarvforskare, Karl Lundström, intervjuades av tidningen Bohusläningen om just den potentiella konflikten mellan skarv och torskåterhämtning. Han menar att det inte är skarven som är problemet.
– Om man har belägg för att skarven påverkar torsken negativt och att skarven är ett hot mot återhämtning av torsken så kan man motivera skyddsjakt eller andra metoder, men i nuläget saknas faktiskt information om detta, säger han.
I samma intervju pekar han dock ut miljögifter, bifångster i fiske och illegalt fiske som orsaker till att vissa områden på västkusten är ogynnsamma för torsken.
Dessa orsaker verkar enligt forskaren till skillnad från skarvpredation på torsk vara vetenskapligt underbyggda. En fråga som för mig blir hängandes i luften är i vilka sammanhang bevis tycks tillräckliga.
Våren 2022 beslutade regeringen att uppdra åt Naturvårdsverket att se över den nationella förvaltningsplanen för skarv och revidera den. I november 2023 ska den slutredovisas. Kanske saker och ting börja röra på sig. Till dess ytterligare forskningsresultat och förvaltningsåtgärder presenteras tänker jag och mina jaktkamrater fortsätta våra sittningar på skarvskäret och därmed dra vårt strå till stacken.
Per Jonson

Läs mer om:

Aktuellt

ANNONS ▼
Tidningen Älgjakt ute nu

Tidningen Älgjakt ute nu

Äntligen närmar sig höstens stora premiär. Älgjakt 2022 innehåller allt för den som längtar.   Vi hänger med älghundsprofilen...

Molle briljerar i harskogen

Molle briljerar i harskogen

Anders Ydergren är för de flesta stövarjägare i Västsverige en välbekant profil. Genom åren har han dömt åtskilliga hundar...

Fler artiklar