TEST: Älgdragare

JÄRNHÄSTEN – En klassiker

Järnhästen är en banddriven maskin som har två drivband och körs via en styrspak. Till maskinen finns mängder av tillbehör för olika arbeten. För vilttransport finns två alternativ. Dels en balja som fästes på maskinen, eller en vagn som hängs på. Järnhästen finns med tre motoralternativ, 5,5 Hk, 9 Hk och 13Hk.

• I Sverige, Norge och Finland finns det mellan 5 000-6 000 järnhästar som fungerar som viltdragare.
• En Järnhäst kostar från 71 000 kr och uppåt beroende på utrustning.
• I 30 år har den funnits på marknaden.
• Vikten är 380-450 kilo beroende på utrustning.
• Järnhästen används också till att frakta timmer och ved ur skogen, köra plantor in i skogen och för att bära elverk, frukt och ensilagebalar.
• Det tillverkas mellan 200-300 hästar av järn varje år.
• Järnhästen har en lastkapacitet på 800-1 000 kilo.
• I Sverige är modellen med flak vanligast, I Norge kör de helst med vagn.

Knut Karlsson är en av de kunniga på Lennartsfors AB där Järnhästen tillverkas. Och han svarar så här på våra frågor:

Vad gör den till en bra älgdragare?

– Framkomligheten är den stora styrkan hos Järnhästen, kör du rätt fastnar du i princip aldrig. I blöt mark där du inte kan gå tar sig Järnhästen fram, och i stygga stenskravel där du inte vågar gå tar den sig också fram.

Vilka nackdelar har den?

– Farten är inte så hög, så vid transporter i slätterräng kan den upplevas långsam, speciellt om man jämför med en fyrhjuling. I djup sockrig snö har den problem att ta sig fram på ett bra sätt.

Vanligaste felen?

– Frusna vajrar är nog det vanligaste. Dom ska frostskyddas på vintern. Slarv med servis på variatorn ger också problem på modellen med 5,5 hk motorn. Den ska servas efter 20 timmars körning. På de andra motoralternativen är variatorn underhållsfri.

Hur agerar en bra chaufför?

– Han eller hon ska gärna vara en lugn typ. Att ta fart över hinder är inte rätt metod med Järnhästen. I stället ska man köra fram till hindret, stanna, lägga i diffspärren och sedan smyga sig över. Att kunna planera körningen är förstås också bra.

Andra användningsområden?

– Egentligen är det väl fantasin som sätter gränser. Timmer, ved, ensilage, elverk, skogsplantor är vanligt på en Järnhäst. Men den används också i känslig natur där marken inte får skadas och nu mer skickar vi även maskiner till Asien och Australien där de används för att frakta frukt ur odlingarna.

Var är den bättre än sina konkurrenter?

– Desto sämre terräng, desto bättre är Järnhästen. Man ska välja maskin efter behov och Järnhästen passar bra på många ställen, men på en slätt med ekbackar tro jag det finns bättre alternativ för transport av vilt.

COMBITRAC/ÄLGTRAC – Har låg tyngdpunkt

Combitrac, eller Älgtracen är en banddriven maskin med två hjul fram för styrning och stabilitet. Maskinen körs via en styrspak och är en komplett viltdragare i standardutförande. Det som skiljer de båda maskinerna är att Combitracen har två band medan Älgtracen har ett. Således är Combitracen en stabilare maskin och den som enligt tillverkaren är att föredra.

• I Sverige och Norge finns det ungefär 6000 Combi- och Älgtrac i drift.
• För 88 000 kr blir man ägare av en ny Combitrac.
• Maskinerna har tillverkats sedan 1978.
• En Combitrac väger 400 kg.
• Combitrac och Älgtrac används även av plantsättare, skogsarbetare och andra som behöver frakta tungt i besvärlig eller ömtålig terräng.
• Det tillverkas ungefär 40 st maskiner varje år.
• En Combitrac lastar upp till 700 kg.
• Combitracen är den maskin som säljer bäst av de två.

Peter Johansson på PMU AB där Combitracen och Älgtracen tillverkas säger så här:

Vad gör den till en bra älgdragare?

– Enkelheten som kombinerats med riktigt bra terrängegenskaper gör den till en pålitlig maskin som alla klarar av att köra. Stabiliteten åt alla håll gör den säker.

Vilka nackdelar har den?

– Banddrivna maskiner över lag har ofta en låg fart och de kan slira på blöta hällar och jobbar fel i djup snö.

Vanligaste felen?

– Vajrar till gas- och växelreglage är nog de vanligaste felen även om de inte är vanliga. Banden håller ofta i 10-15 år.

Hur agerar en bra chaufför?

– Egentligen kan en chaufför inte göra några större fel med en sådan här. Planera sin färdväg väl är ett bra tips.

Andra användningsområden?

– Skogsbolagen kör älgar på hösten och skogsplantor på sommaren. Det fraktas också ved, elverk, motorer och allt annat tungt på Combitracen.

Var är den bättre än sina konkurrenter?

– Combitracen är bättre i brant terräng tack vare sin låga tyngdpunkt och stabilitet åt alla håll. Den hydrauliska driften är också en fördel då den är hållbar i sin konstruktion, ingen växellåda eller variator.

ATV (All Terrin Vehicle)

Den stora utmanaren och egentligen väl etablerade vilttransportören är ATV:n i alla dess former och utrustningsalternativ. Det finns en uppsjö av märken och modeller med tillbehör och vagnar av olika typer. Skillnaden i framkomlighet är stor mellan en orustad fyrhjuling och en fullt rustad sexhjuling, varför det finns en del att reda ut. Skillnaden i pris är också stor mellan alternativen.

• ATV blir allt vanligare som arbetsredskap och lekfordorn.
• Priset varierar från billigt upp till 200 000 kr för en rustad sexhjuling.
• På 1980-talet började ATV:n synas i Sverige.
• Vikten ligger från 300 kilo och uppåt mot närmare 600 kilo.
• ATV:n används till allt från hårt arbete till rena nöjesåkningar.
• Bara Honda säljer cirka 800 ATV varje år i Sverige.
• Cirka 600 ATV stjäls varje år i Sverige.
• Lastkapaciteten varierar mellan modell och utrustning.
• För att dra en älg på ett bra sätt krävs en vagn eller pulka.

Lulle Långmo driver Lulles Motorservice i Edsbyn där han framför allt säljer Yamaha. Hans kunskaper om ATV och framför allt fyrhjulingar ger de här svaren på frågorna:

Vad gör den till en bra älgdragare?

– Om man jämför med banddrivna dragare så är ju de här maskinerna så mycket snabbare. Och det är inte många platser som ATV:n inte kommer fram på om den är rätt rustad.

Vilka nackdelar har den?

– I riktigt blöt terräng är de banddrivna dragarna bättre men med bandtillsatts är ATV:n oslagbar.

Vanligaste felen?

– Nio av tio som kommer in med fel har kört bort gummidamasken på en drivaxel.

Hur agerar en bra chaufför?

– Han eller för den delen hon ska våga gasa där så krävs och samtidigt kunna ha kontroll över maskinen och färdvägen.

Andra användningsområden?

– Egentligen är det allt från att åka till jobbet på och att åka på utflykt med barnen, till tungt arbete i skogen.

Var är den bättre än sina konkurrenter?

– Det beror på utrustning men nästan överallt skulle jag vilja säga.

Lulles tips

Så rustar du din fyrhjuling för älgtransport:

• Skaffa snökedjor, det ger mycket bättre fäste än bara gummi och kostar inte så mycket.
• Bandtillsatts är oslagbart, med band på alla fyra tar du dig fram! Men det kostar mer och för bra körning krävs servostyrning på ATV:n.
• Sexhjuling är bra men blir stor och otymplig.
• Köp riktiga bukplåtar, det lönar sig i längden.
• Vinsch är nästan ett måste, helst både bak och fram.
• Pulka är smidigt i mjuk terräng, myr och ris.
• Vagn är bäst där det är stenigt.
• En låda med en motorsåg, spar mycket tid när det ligger träd i vägen.