Fult men gott

Låt inte looken förleda. Allt smakar inte som det ser ut. Vackert är inte alltid lika med smakligt och fult är definitivt inte ett säkert kvitto på mindre gott. Men ögat företräder ett lurigt sinne och när man frågar en novis om vad de tror om den kulinariska upplevelsen av vildsvin, då visar det sig. De tror att de ska få äta det de ser. De gissar på skarp viltsmak, ganska kärvt kött. Hårt och segt. Nästan oätligt faktiskt.

Men ack, hur fel är inte detta. Vildsvinskött är ju precis det motsatta. Väl omhändertaget är det ett milt kött. Smaken är rund, helt utan kanter. Dessutom är det mört med fin struktur. Inte lika värmekänsligt som tamgris och vildsvinskött är dessutom fantastiskt lättkryddat. Gifter glatt och ohejdat än hit, än dit med hela världens kryddbodar. Man kan bara älska det. Därför detta råd. Låt inte ögat lura dig. Trotsa första intrycket och våga testa.

Sprang förresten på en annan fuling imorse. Svart som ett gammalt skrumpet löv och ingenting att plocka in i köket om ögat fått råda. Men jag vet ju att trumpetsvampen är något av det allra bästa svampskogen har att erbjuda. Underbart fruktig i smaken och inte ett dugg svampig utan med fast och fin konsistens. Ta och testa en riktigt ful rätt med gudomliga smaker. Risotto med svart trumpetsvamp. Mmm fantastiskt, det tveksamma ögat får ge sig för pålitligare gomens definitiva besked. Mycket bättre än såhär blir det inte.