Kort och tjock

Älskar ett ideal som är tvärtemot. Trind som en liten knubbig bulle, då är karljohansvampen som bäst. Lång och slank har inte här att göra. Och just i detta nu talar man om en boom. De kommer i mängd. En stillsam invasion med löften om fyllda korgar och glammiga middagar.

Tjock kanhända, men det är ingen sävlig typ. Man får vara snabb. På bara ett dygn kan den vanliga släntriga hundpromenadsstigen vara kantad av nya uppstickare. Skär man en sån liten nyfödd raring mitt itu så är snittytan fast och vit. Några timmar senare kan den vara illa maskstungen. Vi är fler som väntar med spänning på nykomlingarna.

Jag plockar och torkar. Plockar, förväller och fryser. Plockar och äter omgående. En riktigt fin nyplockad karljohan är lite som ett ostron. Den är nog i sig själv. Behöver inte så mycket extra. Prova att skiva tunt, tunt. Ringla över lite olivolja och en aning salt. Ett par droppar pressad citron och till sist lite hyvlad eller grovt riven parmesan eller pecorino. Svårslaget.

Eller testa en italiensk klassiker.

Svamprisotto

• 4 dl risottoris arborio eller carnaroli
• 1 schalottenlök
• 7-8 dl kalvbuljong
• 1 ½ dl vitt vin
• 1-2 dl färskriven parmesanost
• rumsvarmt smör
• 200 g färsk svamp, t.ex karljohan eller kantarell

Hacka löken och dela svampen i bitar. Hetta upp olja i en tjockbottnad kastrull. Fräs ris och lök. Späd omväxlande med en skvätt buljong eller vin medan du rör om. Så fort vätskan börjar koka in häller du på lite mer. Det får aldrig bli torrt.

Utmana din simultankapacitet och stek samtidigt svampen i en stekpanna bredvid.

Risotton är klar efter cirka tjugo minuter. Då har riset fortfarande en liten kärna kvar. En bra risotto ska vara aningen lös och krämig i konsistensen. Avsluta med att röra i svampen och ta riset från värmen. Vänd i parmesanosten och en generös klick smör. Låt risotton vila ett par minuter innan du serverar.