Ville ha ett annat liv – nu lockar de turister med sin renhjord

Guidade turistaktiviteter, matförädling, två delikatessbutiker, utkörning av köttlådor, engagemang i en sameby, renskötsel – och ett stort rehabhägn för skadade renar.

Listan med vad som inte försiggår hos Peter och Helena Andersson på Renbiten i Grövelsjö är avgjort kortare än listan över vad familjen sysslar med om dagarna. I verksamhetsbeskrivningen ryms det mesta som har med renar, renskötsel och samisk kultur att göra.

Som medlem i en renskötarfamilj är Peter Andersson uppfödd med den samiska kulturen. Hustrun Helena arbetade däremot som kommunal miljöinspektör när allt började.

– Det var när vi fick barn tillsammans 2005 som idén till företaget också föddes. Eftersom man aldrig vet när en renskötare kommer hem från jobbet insåg vi att det skulle bli väldigt svårt att få vardagen att fungera med hämtningar på förskolan och annat som brukar höra småbarnsåren till för den som har en anställning, berättar Helena Andersson.

Det var så det kom sig, att paret bestämde sig för att satsa fullt ut på ett liv som egenföretagare med renen och Peters samiska arv som hjärtat i verksamheten.

I samband med att de hittade en moderlös renkalv, som de tog hand om, fick de en idé om kompletterande verksamhet.

– Vi skapade ett litet rehab för den moderlösa kalven. Det finns fortfarande kvar som ett ställe dit renarna kan komma när de är i behov av lite extra omsorg. En del av dem kan vi släppa tillbaka ut i friheten. De andra blir kvar här hos oss. Vi håller dem i ett stort hägn dit vi även tar turister på guidade turer, berättar Helena Andersson.

Under dessa turer berättar familjen Andersson om renarna, naturen de lever i och deras roll i den samiska kulturen.

– Vi brukar även arrangera renvandringar. Då går vi ut tillsammans med turister för att bara vandra sida vid sida med renarna. Under tiden berättar vi om hur det är att leva som renskötare. Att vandra mitt bland renarna är en väldigt speciell upplevelse som har blivit en populär aktivitet. Ibland serverar vi samiska måltider i en kåta som tillhört Peters farfar. Det är en helt magisk miljö som gästerna brukar tycka är en fantastisk upplevelse, säger Helena.

Renbitens turistiska verksamhet, som även omfattar möjligheter till övernattning i kåtor och i familjens egna fäbodvall på fjället, står för en viktig del av familjen Anderssons inkomster.

Men butikerna, i vilka familjen säljer förädlat renkött, viltkött och vildfångad fisk har den mest avgörande ekonomiska betydelsen.

– Vi har flera kunder som reser långt, enbart för att storhandla av våra egenproducerade varor. Vi säljer så pass mycket att vi valt att lägga ut varmrökning och korvtillverkning på lego. Men kallrökning och torkning sköter vi fortfarande själva, berättar Helena Andersson.

– Störst är efterfrågan på renkött. Skav, filéer, korvar och rökta stekar. Efterfrågan på kött är så stor att vi köper in renkroppar från samebyn när det kött vi själva producerar inte räcker. Renkött är väldigt lättsamt. Mört och nästan omöjligt att misslyckas med. Eftersom vi har kontroll över hela kedjan kan vi erbjuda produkter av högsta kvalitet, som är våra alldeles egna. Det är något kunderna verkligen uppskattar. När man ser deras glädje blir man så stolt över sina fina produkter! fortsätter hon.

Till skillnad från många andra turistverksamheter lockar Renbiten besökare året om. Med hjälp från tre anställda driver familjen allt själv. Medan Helena står för merparten av det praktiska arbetet med gäster och  kunder, engagerar sig Peter i renskötseln och sitt uppdrag som ordförande i Idre sameby.

Gästerna kommer företrädesvis från Sverige, Holland, Tyskland, Danmark, Frankrike och Belgien. På senare tid bokar även allt fler gäster från andra länder in sig hos Renbiten när det blir semesterdags.

– De utländska gästerna vill gärna träffa Sveriges urbefolkning, när de är här. De tycker det är spännande med den samiska kulturen. Fjolårets julkalender, som hade samiskt tema, har ökat intresset för samisk kultur hos de svenska turisterna. Antalet svenska besökare som lockats hit på det sättet har ökat. Men framförallt märker vi att kunskapen om samiska väsen och annat har blivit större. Flera av barnen som varit här har till och med kunnat säga några ord på samiska, ler Helena.