Älg i drevet
Det sprakar till i radion.En lite spänd röst rapporterar ”älg i drevet” och min puls börjar slå lite snabbare. Det är tidig morgon en lördag i slutet av oktober. Mitt pass är placerat i kanten av det beryktade ”älghölet”. En svacka i skogen där det har skjutits många älgar genom åren. Ropen från drevkedjan ekar på avstånd. Någon blåser i en vuvuzela och förväntan ligger i luften. Kommer älgen att gå mot skyttelinjen eller smiter den emellan drevkarlarna? De flesta förknippar nog älgjakten med löshundsjakt men på flera håll i landet är det fortfarande drevkarlar som får göra jobbet. Den här morgonen har det regnat en del. Det är blött i skogen och inte speciellt lockande att ge sig ut i buskarna.
Det sprakar till i radion igen. Ko med kalv på väg mot skyttelinjen. En envis vind drar fram genom grantopparna och ljuden förvrängs i skogen. Hur långt är det till drevkedjan egentligen? Jag kontrollerar alternativa skjutriktningar och kulfång en extra gång. Nu kan älgarna dyka upp när som helst och när det väl blir skottläge finns det ingen tid till något längre filosofierande. Skjuta eller inte skjuta. Beslutet måste tas på ett ögonblick. Helst rätt beslut.
Ropen kommer närmare. Inget skott hörs men en av skyttarna rapporterar att ko med kalv passerat. Det knakar till i buskarna och en drevkarl kommer gående genom skogen. Eller rättare sagt en drevkvinna. Hon hälsar glatt och undrar varför vi inte skjuter något nu när drevet gör sitt jobb. Älgen klarade sig den här gången och det blir återsamling vid grillplatsen.
Glöden är perfekt. Några stora ekkubbar har legat och pyrt sedan morgonen. Kaffetermosar och grillpinnar plockas fram. Stämningen är familjär. Många har jagat älg tillsammans i flera decennier. Åldermannen i laget var med på sin första älgjakt 1946 och den yngsta drevkarlen är bara sju år. Och det är kanske det som är den stora fördelen och charmen med att jaga med drev. Det blir en naturlig inskolning för nästa generation jägare. Jag har själv varit drevkarl under mina tidiga skolår. Känslan av att få vara med och göra nytta är oslagbar för en knatte. Man lyssnar, tar till sig och lär sig av de äldre.
Fikapausen är slut. Det är dags för nästa drev. Nya pass delas ut och förväntan stiger åter. Jag får ett generalpass igen men det är en helt annan historia.
Till sist vill jag bara citera Vilhelm Moberg som en gång utbrast att ”en svensk endast nedlägger energi på något när han ska hindra en annan svensk från att uträtta något.” Och jag kan bara instämma nu när cirkusen kring vargjakten drar i gång igen.
