Pimpelfrossa med huggvilliga lintänjare

Hyllorna med vinterfiskeprylar i butikerna runt om i Västsverige påminde om utbudet efter en vecka med mellandagsrea. Stabila isar, högtryck och en pandemi verkar utlöst ett kollektivt fiskeintresse hos svenskarna som bidragit till att utbudet av prylar så här i sista stund var begränsat.

Tur då spöna och pirkarna längst in i garderoben ändå såg ut att kunna erbjuda viss variation. Dessutom skulle Fredrik Andersson, en duktig sportfiskeprofil i Skaraborg, samt en materialare av rang, med på turen. Det man inte har själv, det har Fredrik.

– Jag har bokat fin mört så vi kör mete efter stor abborre, säger han när vi talas vid inför turen. Men ta med dina grejer. Det är alltid bra att borra runt lite och pimpla under tiden så man har något att göra medan man väntar på huggen.

Dalslandsabborrar

Fredrik har varit extremt sportfiskeintresserad sedan barnsben och i de 20 åren jag känt honom har han aldrig sagt nej till en fisketur, oavsett om det handlat om laxtrolling, frilinefiske efter färna eller jiggande efter sommarabborrar.

Isfisket är för oss västsvenskar en sällsynt lyx. Det kan gå flera år utan att det blir fiskbara isar i dessa trakter av Sverige. Så när väl kylan slår till gäller det att passa på. Vinter 2021 dröjde lite men när den väl dök upp blev det rejält kallt. Till och med så kallt att regeringen uppmanade oss att dammsuga mindre. Under tiden växte isarna sig tjocka.

I Dalsland finns många fina pimpelsjöar. Landskapet påminner nästan om Finland när det kommer till fiskemöjligheter. Historierna om monsterabborrar från vatten i detta landskap är många och vänner har genom åren krokat fina fiskar här. Det är till en av dessa sjö vi ska.

Med fiskehistorier som samtalsämne kör vi E45 norrut från Vänersborg.

Väderomslag

Fredrik har hunnit få färska rapporter från sjön vi ska fiska i. Under gårdagen fick en bekant till honom flera stora abborrar och planen är nu att fiska i samma område.

Ett orosmoln gnager en smula. Under gårdagseftermiddagen skedde ett rejält väderomslag. Det stabila högtrycket som varat i flera veckor byttes mot ett lågtryck. Flera fiskekamrater valde att stanna hemma i dag, men när vi kommer fram och parkerar bilen ser vi ändå en prick i horisonten.

– Det är Tord Magnusson. Han fick stora abborrar i södra änden av sjön förra veckan. Inte så många men desto större. En var på kilot.

Välutrustade

Pulkor packas med all tänkbar fiskeutrustning, både nödvändig och onödig sådan. Men eftersom föret är tacksamt och pulkan tillräckligt stor, finns ingen anledning att snåla på grejer.

– Vi får fiska med fem spön var, så vi sätter ut de vi har, säger Fredrik.

Riggningen är relativt enkel. Ett kort pimpelspö runt 70 cm, med en liten haspelrulle i 500-storlek med 0.20 – 0.25 nylonlina har försetts med en löpande blykula på 2,5 gram, en liten svart gummikula och ett lekande. En tafs på 60-80 cm i flourocarbon (0.20-0.28 i gäddfattiga vatten, annars grövre flurorcarbon runt 0.40 eller en tunn vajertafs) är försedd med en plastkula i attraktorfärg samt en trekrok storlek 10 i änden. Trekroken träs genom under- och överkäke på mörten.

Vi ska fiska på de pelagiska abborrarna så vi matar ut ungefär hälften av djupet med lina.

När linan är utmatad görs en liten ögla (som går upp vid belastning) på linan strax utanför spöringen. Öglan häktas sedan runt angeldonsvippan som består at en fjäder med ett starkt lysande orange huvud. Därefter ställs spöet i den hemgjorde spöhållaren. Det är viktigt att spöhållaren lutar mot hålet så att linan lätt löper ut vid hugg, Fredrik förklarar varför.

– Abborren tar försiktigt och har lätt att spotta ut mörten om den anar oråd. Därför är det viktigt att linan kan löpa ut från spolen. Är det stor mört som rör sig lite kan man säkra upp linan genom att lägga en ögla innanför ett gummiband på spöhandtaget. Det gör så inte linan rasar av innan abborren hugger.

Trög start

Det tar sin tid att rigga upp spöna och strategin är att sätta två rader för att täcka av lite olika djup. Under den första timmen händer ingenting. Inte ens pimpelförsöken med en klassisk liten vertikalare försedd med ett par maggots hjälper.

Tord som fiskar lite längre bort drar upp ett par minimala abborrar men det känns inte lovande. Lågtrycksteorin verkar stämma.

– Jag tror vi ska söka oss ännu närmare den plats de fick fisk på i går, säger Fredrik samtidigt som han ger mig sitt isborret och instruerar vart jag ska borra raden.

Fredrik riggar klart. När mörten försvinner ner i det sista hålet på linjen tar det bara några sekunder innan linan löper ut fortare än väntat från rullen.

– Den högg på vägen ner, säger Fredrik när han drillar dagens första matabborre.

Några minuter senare är Tords tur. Han har anslutit och har borrat ett hål ett tiotal meter från det hål Fredrik fick fisk i. Plötsligt syns hur Tord handdrillar med stor försiktighet.

– Den här är skaplig. Tog på min vertikalare helt på botten.

Upp ur hålet kommer en stadig pjäs efter en stund. Den digitala Rapalavågen stannar på 940 gram.

– Då finns de här, säger Fredrik.

Bitperiod

Under de nästkommande tre timmarna får vi uppleva ett kanonfiske. Inte i den bemärkelsen att ett särskilt hål ger några enorma mängder fisk, något man ibland kan uppleva när man pimplar.

Vi får faktiskt sällan mer än en fisk per hål. Bara i ett hål lyckas vi kroka fem matabborrar på runt fem hekto på mört. Det som är häftigt är att det är fin storlek på i princip all fisk som nappar.

När bjällran på angeldonsvippan som står närmast mig pendlar fram och tillbaka i stora rörelser förstår jag att det måste varit ett rejält hugg. Jag tar loss spöt från ställningen och häktar över bygeln. Löslinan vevas in och ett rejält mothugg följs av tunga nickningar.

– Stor abborre!

Efter en stund ligger kanonfin abborre på isen intill hålet.

– Vad är ditt personbästa sedan tidigare? frågar Fredrik.

– Styvt halvkilot kanske.

– Då har du ett nytt. Den här väger 1050 gram, säger Fredrik när han synar displayen på vågen.

Ännu större

Metriggarna fiskar själva och vi turas om att drilla abborrarna som nappar. Fredrik får också upp en stor abborre som nästan klår min. Den slår kilogränsen med fem gram.

Djupet där vi fiskar pendlar mellan sju och knappt 15 meter. I princip alla abborrar som huggit på mörtarna har tagit mitt i vattenpelaren.

Däremot indikerar ett medtaget ekolod att det är fisk bottennära också. Därför koncentrerar vi vårt pimplande på dessa.

Det går trögt. Tord är den som har bäst utdelning men det är inga mängder. Några enstaka småabborrar nappar på hans vertikalare.

Jag själv har bytt till en liten Nils master och Fredrik har också slängt på en balansare. Han har några darrningar i spöt men så får han napp på en ismetespö och lämnar sitt pimpelspö ståendes i skryllan.

Efter en minut nickar spötoppen på hans pimpelspö och jag kastar mig dit för att om möjligt hindra det från att åka ner i hålet. En skaplig abborre hänger med upp ett par meter men kliver av.

– Du skulle handdrillat den, säger Fredrik och skrattar.

Jag går tillbaka till mitt spö och tänker att jag också ska hålla pirken helt stilla en längre stund. 30 sekunder senare håller spöt på att flyga ur handen.

Riktigt tunga rörelser får den klena nylonlinan och tänjas och handdrillningen blir en försiktig historia. Hålet från det gamla rantanenborret på 110 mm känns litet när huvudet på abborren syns. Det går dock fint att lyfta upp den på isen. Är det ett nytt pb kanske?

– 1070 gram… Du slog ditt pb med 20 gram, säger Fredrik och skrattar.

Belönas också

Ett nytt personbästa spelar inte så stor roll. Däremot känns det extremt roligt att en så pass stor abborre högg på balanspirken. Det är helt klart mycket roligare att hålla i grejerna när det hugger.

Tord byter också till balanspirk och efter några minuter krokar han också en storabborre. Den visar sig vara lite tyngre än den första stora han drog på förmiddagen, men vågen når inte riktigt över kilot. Den stannar på 970 gram.

Efter balanspirkutdelningen dör fisket sakta av. Ytterligare några matabborrar krokas på meteriggarna men det är långt mellan huggen.

Till slut ger vi upp och tacklar ner. Men det är inga surar miner så långt ögat kan nå. Alla är eniga om att vi med facit i hand har haft ett kanonfiske. Tre abborrar över kilot och ytterligare tre strax där under.

Totalt väger vi in drygt 13 kilo abborre som ska förvandlas till benfria filéer. De kommer stekas varsamt och ätas under andakt. Och med lite tur kommer de få sällskap av fler. Isen var ju ändå närmare 30 cm tjock. Så det finns chans på fler turer även om termometer skulle visa mer normala sydsvensk vintertemperatur de kommande veckorna.

Per Jonson